vafan, ingen wasabi på min sushi. dödsstöten på en dag som denna.
Idag flyter molnen förbi och solen ger mig ingenting
Jag borde känna som de andra, hur
solen lyfter ens sinne till andra nivåer. Men just idag bär jag på
en känsla som inte går att formulera. Jag gör ett försök. Jag är
inte ledsen, arg eller rastlös. Inte heller är jag glad och
tillfreds. Det är något obekvämt i mig som gör att jag tvivlar på
andras tankar om mig. Jag brukar aldrig, nästan aldrig ens tänka på
hur vida någon gillar mig eller inte. Det brukar mitt intuitiva
själv ta hand om så bra, jag bara vet om den gillar eller inte
gillar. Idag känns allt osäkert. Till och med det självklara. Ska
jag gå till skolan och läsa? Jag kanske sitter hemma istället. Men
nä, det känns inte heller helt bra. Det ligger ju faktiskt en
snusdosa på bordet framför mig. Kanske jag ska ta en? Kanske gör
susen? Nä, inte bra. Jag är ju inte en snusare och den är äcklig
efter bara en minut. Jag är fast i ett ingemansland. I limbo. Dagar
som den här gör mig mest frustrerad. Att jag inte kan stilla mig i
en känsla, eller två.
home
Såg en otroligt vacker men bekymrande dokumentär. Home av Yann Arthus-Bertrand.
 |
| Högre byggnader eller högre ideal? |
rubrik
åh jag kommer på mig själv med att sitta på jobbet framför min trogne skärm och nynna malins trio. vet inte låtnamn eller något, men den snurrar på. en mycket bra arbetslåt. håller bra tempo, gör en lugn samt entusiastisk och jag kan inte texten än så det blir ett behagligt mummel för mina bänkgrannar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)